Arbetstid

Arbetstidslagen tillämpas som utgångspunkt på alla arbetstagares anställningsförhållanden förutom vid vissa undantagsfall. Utanför arbetstidslagens tillämpningsområde förblir vissa i lagen särskilt fastställda arbetstagare i vissa uppgifter som har arbetstidsautonomi, d.v.s. har rätt att själv bestämma om sina arbetstider och plats. Arbetstidslagen är tvingande rätt, och arbetsgivaren och arbetstagaren saknar rätt att avtala om att arbetstidslagen inte tillämpas på anställningsförhållandet. Även det att det är fråga om ett ledaravtal eller en högre tjänsteman föranleder inte automatiskt att lagen inte skulle tillämpas. 

Ordinarie arbetstid

Arbetstagarens ordinarie arbetstid är enligt arbetstidslagen huvudsakligen högst åtta timmar per dygn och 40 timmar per vecka. Det är dock möjligt att det i kollektivavtal har överenskommits om annat, och t.ex. för kontorspersonal är den ordinarie arbetstiden vanligen 7,5 timmar per dygn och 37,5 timmar per vecka. 

Den ordinarie arbetstiden kan ordnas på många olika sätt. Förutom den ovan nämnda kontorsarbetstiden känner lagen till skiftesarbete, periodarbete, flextid och utökad flextid. Det finns dessutom särskilda bestämmelser om motorfordonsförares arbetstid per dygn. I de olika branschernas kollektivavtal har man ytterligare kommit överens om många olika arbetstidsformer.  

Utökad flextid

Utökad flextid är ett nytt arbetstidssystem som tillkom genom helhetsreformen av arbetstidslagen 1.1.2020.  I utökad flextid utgörs den genomsnittliga ordinarie arbetstiden högst 40 timmar under en fyra månaders tidsperiod. Arbetstagaren har som huvudregel rätt att utplacera och planera sitt arbete på bäst lämpligt sätt, varvid utplaceringen av arbetstiden främst begränsas av bestämmelserna i arbetstidslagen om dygnsvila och ledighet under en arbetsvecka, samt bestämmelserna i kollektivavtalet. Den utökade flextiden ökar inte arbetstagarens arbetstid enligt arbetstidslagen, kollektivavtalet eller arbetsavtalet, utan möjliggör ett mer flexibelt utplacerande av arbetstiden under utjämningsperioden för att möjliggöra arbetets effektiva utförande och tillgodoseendet av arbetstagarens egna behov. 

Utökad flextid kan användas om minst hälften av arbetstagarens arbetstid är sådant att arbetstagaren själv får bestämma om arbetets tid och plats. Det gäller alltså uppgifter som inte vanligen är bundna till ett en viss tidpunkt under dygnet eller till en viss kalenderdag eller är till arten sådana, att de kan utföras på ett annat ställe än arbetsgivarens egentliga verksamhetsställe eller motsvarande på förhand fastställda plats. Man kan inte komma överens om utökad flextid i uppgifter där arbetsgivaren regelbundet bestämmer tiden och platsen för arbetets utförande eller där det av arbetstagaren förutsätts fortlöpande eller huvudsaklig närvaro på arbetsplatsen. Utökad flextid lämpar sig inte heller till sådant arbete där arbetstiden och platsen bestäms t.ex. på basen av kundernas behov eller andra krav som arbetet ställer på arbetstagaren.

Utökad flextid baseras på ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, med ett minimi-innehåll som fastställts i arbetstidslagen. Både arbetsgivaren och arbetstagaren har rätt att säga upp ett avtal om utökad flextid i slutet av den utjämningsperiod som följer den pågående utjämningsperioden. Efter att avtalet har upphört börjar man tillämpa det arbetstidssystem som gäller flextid.

Mertids- och övertidsarbete

Oenigheterna mellan arbetstagaren och arbetsgivaren gäller ofta mertids- och övertidsarbete och den ersättning som betalas för dem. Med mertidsarbete avses det arbete som arbetstagaren utför utöver sin ordinarie arbetstid, men som inte överstiger maximigränsen för den ordinarie arbetstiden i arbetstidslagen. Det kan således endast uppstå om arbetstagarens ordinarie arbetstid är kortare än vanligen åtta timmar i dygnet eller 40 timmar i veckan. Med övertidsarbete avses igen lite förenklat arbete som arbetstagaren utför utöver den i lagen stadgade maximigränsen för ordinarie arbetstid.

Både mertids- och övertidsarbete kräver alltid arbetsgivarens initiativ och arbetstagarens samtycke. För övertidsarbete skall arbetstagarens samtycke huvudsakligen tillfrågas skilt för varje gång. Samtycket till mertidsarbete kan däremot ingå i arbetsavtalet. Oklarheter uppstår ofta just därför att det inte är klart om det utförda arbetet har skett på arbetsgivarens initiativ och om det således är fråga om arbete som skall ersättas som övertidsarbete. Det lönar sig därför att avtala om övertidsarbete skilt för sig på förhand, men arbetsgivaren kan i vissa fall bli tvungen att ersätta arbetstagarens arbete som övertidsarbete, även om avtal inte skulle ha uppgjorts. Man skall dock enligt arbetstidslagen alltid uttryckligen avtala om mertids- och övertidsarbete i flextid och utökad flextid.

Ersättningarna för mertids och övertidsarbete har fastställts i arbetstidslagen. Därutöver finns det bestämmelser om dem i de flesta kollektivavtal. Enligt arbetstidslagen skall man för övertidsarbete per dygn betala en 50 % förhöjning på lönen för de två första timmarna och en 100 % förhöjning på lönen för de därpå följande timmarna samt en 50 % förhöjning på lönen för övertidsarbete per vecka. I arbetstidslagen ingår dessutom en möjlighet att komma överens om en fast månatlig ersättning för övertidsarbete. En sådan fast månatlig ersättning kan dock komma i fråga endast för arbetstagare i särskilda uppgifter, och ersättningen skall till storleken motsvara arbetstagarens verkliga övertidsarbete.

Ersättning för restid 

Enligt arbetstidslagen inräknas inte restid till arbetstid, om det inte samtidigt skall anses utgöra en arbetsprestation. Då när restiden inte inräknas i arbetstiden saknas det också bestämmelser om ersättandet av den i arbetstidslagen och i kollektivavtal, med undantag för situationer där restiden sker under den ordinarie arbetstiden. Detta leder lätt till att arbetsresor som sker på arbetstagarens fritid och deras ersättning ofta leder till oklarheter. Det bästa skulle vara att på förhand komma överens om saken antingen i arbetsavtalet eller före varje enskild resa.

Våra tjänster

Vi bistår såväl arbetsgivare som arbetstagare i olika frågor om arbetstid. Du får hjälp av oss för uppgörandet av olika avtal om arbetstiden, t.ex. flextid, utökad flextid och arbetstidsbank och planering, ibruktagande och ändring av arbetsplatsens arbetstidssystem.  Vi hjälper naturligtvis också med tvister angående arbetstid och arbetstidsersättningar, t.ex. mertids- och övertidsersättningar och tolkningen och tvister angående bestämmelser i kollektivavtal om arbetstid. Våra jurister är specialister inom arbetstidsfrågor både gällande den privata sektorn och den offentliga sektorn, och vi har skött otaliga uppdrag gällande dylika. Vår partner, advokat, VH, Jur.dr. Esa Schön deltog i lagberedningsarbetet av den nuvarande arbetstidslagen som medlem av den kommitté som beredde lagen för Arbets- och näringsministeriet och har skrivit en kommentar om arbetstidslagen med VH Harri Hietala och advokat, VH Keijo Kaivanto om den nya arbetstidslagen som trädde i kraft år 2020. 

Vår partner advokat Max Lindholm har under sin tidigare karriär på arbetsgivarborgen Södra Kajen 10 blivit under nästan 10 års tid bekant med flertalet av den privata sektorns kollektivavtal och de arbetstidsbestämmelser som finns i dem, samt ansvarat för uppgörandet av kommentaren om handelns arbetstidsregler under sin tid som arbetsmarknadsjurist på Finsk Handel. Han har även skolat i arbetstidsfrågor för både sme- företag men också för skandinaviska börsbolag, i hemlandet och utomlands.